Festligt och glammigt! (Kristianstadbladet)


Text: Josefine Bellan
Publicerad 7 januari 2013 9.24 Uppdaterad 7 januari 2013 9.31
Större eller mindre text Share on email Share on print

Jazzvarieté. Gunhild Carling Big Band och Harlem Hot Shots. Hässleholm Kulturhus den 5 januari. Även på Malmö konserthus den 6 januari.

Det sprutar galen glädje från musikerna och dansarna. En smittande partystämning och massor med energi väller ut till den stora publiken. Finurligt, glammigt och musikaliskt avspänt med en stark komisk ådra.

Allt andas 30-tal. En tid med stora ekonomiska problem och politisk oro. Kläderna och musiken trängde undan vardagens problem. Den klassiska glamouren introduceras för första gången, med feminina skärningar, vågade urringningar, glitter och paljetter i åtsittande klänningar.

Gunhild Carling springer ut mellan i stort sett varje låt och gör entré i nya åtsittande glittriga kreationer.

30-talets svängiga och dansvänlig musik fyllde dansgolven och lindy hop, en ny energisk dans med vildsinta hopp, snabba fötter och virvlande kjolar. Dansarna i Harlem Hot Shots ger allt varje gång de är med på scen.

Verklighetsflykt och underhållning. Rag, swing, stomp och twist i högt tempo. Louis Armstrong, King Oliver och Jelly Roll Morton satte stilen. Carlings husgudar och inspirationskällor.

Familjen Carling gör allt som vänner av modern jazzmusik har svårt för. Blandar stort med smått, fint med fult och spelar både nyskrivet och gamla slagdängor med samma intensitet och glöd. Och så har de hittat ett skönt vintage sound som hämtat från Harlems Apollo Theater.

De har dessutom kul på scen. Bjuder på sina mångsidiga färdigheter och skilda personligheter. Fullständigt orädda. Det som missas i precision, kompenseras med musikalitet, charm och ett rasande tempo. Ögat får lika mycket som öronen. Carling Big Bands jubileumsvarieté har ett eget format där musiken ofta får agera bakgrund till dans, akrobatik, balansnummer och jonglering.

Gunhild själv växlar mellan trombon, trumpet, sång, stepp, spagat och mellansnack. Hon spelar Auld Lang Syne genom att ringa i klockor. Med orden: ”Det är är bara för männen” spelar hon banjo med två händer och blåser i trumpeten rätt upp i luften. Bäst är det bluesigt svängiga solot på säckpipa.

Brorsan Ulf är en komisk talang som han visar i det avslutande trumsolot. Storebror Max är inte sämre med sin klarinett eller när han jonglerar på en pilatesboll med fyra käglor.

Pappa Cooling själv, i grånad hästsvans, spelar ett intro på flygeln i ett nummer som gör en lekfull travesti av den moderna jazzen.

Finalen Drum Boogie fullbordar en väl sammansatt scenupplevelse. Och extranumret är som allt annat i showen. Originell, avspänd och lekfull underhållning med påtaglig publikkontakt.

Det svänger!

Write a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *