Gunhild Carling vill väcka känslor

Norrtälje

Läs Norrtälje tidning!!!
Gunhild Carling vill väcka känslor
Den musikaliska mångsysslaren gjorde sitt årliga uppträdande på Herräng Dance Camp
Med jazzen i blodet och instrumenten i hand vill Gunhild Carling väcka känslor. NT hann få en intervju med den sprudlande artisten innan spelningen.
Relaterat
Patos. Ordet är viktigt för Gunhild Carling, som med raska steg går över uppfarten till Folkets hus i Herräng. Hon är här för att spela på danslägret, något hon gör varje år.
Musik som inte väcker känslor är som … ja vadå?
– Musik måste ha känslor, artisten måste känna kärlek till den och kunna förmedla känslan till publiken. Annars blir det inte bra, säger Gunhild Carling apropå det där med patos.
För Gunhild Carling är musiken en familjeaffär. Som sjuåring följde hon med pappa Hans, mamma Aino och syskonen när jazzorkestern Carling Family skulle repa. På golvet låg en trombon.
– Jag plockade upp den och började spela. Det kändes så enkelt, och som att det skulle vara lätt att bli bra fort.
Och bra blev hon. Blåsinstrumenten har blivit Gunhild Carlings signum. Förutom trombonen kallar hon trumpeten sitt huvudinstrument. Men även hennes gamla blockflöjt kan dyka upp, och får hon lust tar hon fram säckpipan.
Sistnämnda blev hennes genombrott för den stora publiken. Den och de tre trumpeterna hon spelade på samtidigt. 2010 var hon med i Allsång på Skansen. Succén var ett faktum.
Sen rullade det på. Gunhild Carling tävlade i Så ska det låta, var jurymedlem i Dansbandskampen, följde med på Diggiloo-turnén och deltog i Christer Sjögren julkonsert.
Trots att Gunhild Carling är jazzbiten är det inte på de traditionella klubbarna och festivalerna hon spelat.
– Jag är som en vilde i salongen. Jag har alltid stuckit ut, det är inget jag kan hjälpa.
– Så länge en gör rätt för sig, kan ingen anklaga en för att det skulle vara dåligt att inte göra som alla andra. Att vara god mot andra är det största skyddet en kan få, säger hon.
Gunhild Carling kliver upp från stolen inne på kaféet i Folkets hus. Med stora yviga rörelser visar hon hur hennes orkester ser ut när de blåser i sina instrument. Kroppen rycker till tonerna som kommer ur munnen. Det är inte bara hennes musik som innehåller mycket patos. Hela hon övertygar om att hennes musik är till för att älskas.
Den skräddarsydda klänningen på Gunhild Carlings kropp är turkos med små vita prickar. Livet är tajt och kjolen klockad. Även om både kläderna och musiken kommer från en svunnen tid, är Gunhild noga med att det hon gör är nyskapande.
– För mig är 20-, 30-, 40-talskulturen evig, jag vill inte bara kopiera det gamla. Jag menar inte att det var bättre förr. Den bästa tiden är nu.

Write a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *