Recension i Skånskan efter LUNDS HUMORFESTIVAL

bilde

http://www.skanskan.se/article/20130828/NOJE/130829094/-/svangig-start

INVIGNING. Större och mer av allt är ledorden för årets humorfestival i Lund.

Annons

Detsamma gällde invigningskvällen som flyttat från ett ganska opretentiöst och familjärt format på Stadshallen till stora Färs och Frosta Arena, men likväl till stor del lyckats behålla det opretentiösa och familjära.

Kvällen gick huvudsakligen i musikens tecken, tacka för det med ett husband som Damn! på scenen. Skånes egen swingdrottning Gunhild Carling var både först och sist ut på scenen – och inte minst hennes finalnummer med Amazing Grace på säckpipa i jazzig improvisationsstil gör att man kommer att minnas kvällen på arenan. Gunhild har energi och musikalitet som få och imponerar varje gång man ser henne. Inte undra på att publiken tackar med stormande applåder.

Mycket klappar från parketten och läktarna fick också Jörgen Mörnbäck. Den underfundige komikern och röstkonstnären, som placerar sina figurer i de mest udda sammanhangen, lät till exempel Peps Persson få sjunga solo i en Sinatra-show, innan han, också till publikens jubel, spelade Beer barrel Polka precis som Chico Marx.

Mer musik bjöd Lili La Scala på. Den läckra sopranen har besökt humorfestivalen förr och har redan fått en trogen publik. Lili inledde med Sit sown you’re rockin’ the boat från musikalen Guys and dolls och fortsatte med
Cole Porters sång om ett ostron, The tale of the oyster. Det gav mersmak.

Petra Mede dök upp i rollen av en diva som publiken på Färs och Frosta mött genom årtionden – och öste ur sin sångkatalog med låtar som Dip your toe in guacamole och Wooden leg. Men sen blev det en dipp i karriären. Jo, publiken mindes. Ett kul koncept som kanske passar ännu bättre i en mindre salong.

Emil Jensen, inte självskriven i humorsammanhang, gjorde en riktigt rolig sång för agnostikerna och Bill Bailey, huvudnumret på Arenan i kväll, behövde bara komma in på scenen för att bli utskrattad.
– Are you drunk, frågade Johan Wester lite osäkert, men nej, Bill Bailey är nog bara rolig. Han visade sig helt kort på arenan, men i kväll får publiken möjlighet att se mannen som kallas ”En unik komisk talang”.
Komisk och talangfull var förresten också Fritte Fritzsons sång till Mauro Scoccos musikvideo Sara, vilken en gång för alla bekräftade att 80-talet faktiskt är sagolikt töntigt så här i efterhand.

Anders Jansson och Johan Wester är ju väl inbodda på arenan efter sina många shower där. Som konferencierer lyckades de få till ett av kvällens roligaste ögonblick i en minnesbild från en tidigare show. Det blir kanske fler osannolikt roliga ögonblick under de kommande dagarna och kvällarna i Lund.

Write a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *