Jazzbönan stortrivs i Stockamöllan…


Text och foto: Göran Svedberg se länk
LÄS Skånska Dagbladet
MUSIKERN. Storstadstjej och jazzböna med 20-talets Paris och New Orleans på hjärnan. Att kombinera det med lilla Stockamöllan utanför Eslöv låter omöjligt, men det är precis vad Gunhild Carling gjort.
– Jag ville inte flytta hit, säger hon. Nu tycker jag det är ett himmelrike.

Gunhild Carling
Bor: Parhus i Stockamöllan.
Storlek: 220 m².
Tomt: 800 m².
Uppvärmning: Bergvärme.
Energikostnad: 60 000 kronor per år, men ska ner till 30 000.
Inredningsstil: 20-tal, förfunkis.
Favoritfärg: Rött.
Bästa städprylen: Vet inte.
Favoritplats i trägården: Altanen med utsikt över Rönne å.
Roligaste trädgårdssysslan: Sitta och drömma.
Bästa trädgårdsredskapet: Cocktail.
Bästa inomhussyssla: Sitta och drömma.
Kopplar av med: Musik.
Bästa med att bo i hus: Friheten, stora ytor, plats att parkera, trädgård.
Sämsta med att bo i hus: Finns inget.
Motto: Lyckan är inte hur man har det utan hur man tar det.

Stockamöllan är vackert, det kan nog ingen förneka och Gunhilds hus ligger där det är som vackrast, med utsikt över Rönne å.
En gång i tiden var tegelbyggnaden bostad åt ägaren till Stockamöllans Kvarn & Sågverk, en i den familj Sonesson som i generationer varit verksam på orten.

Nu är både kvarn och sågverk borta och huset blivit bostad åt bland andra Gunhild Carling, hennes man Johan och barnen Idun, 6 och Viggo, 4. I den andra lägenheten bor hennes svåger och svägerska.
– Huset var i toppskick när vi flyttade hit 2005, berättar Gunhild. Gammalmodigt, men fint. Köket var litet, som det brukar vara i gamla hus, så det byggde vi om liksom badrummet. Resten är kvar som det såg ut när vi kom.
– När vi skulle renovera var jag på turné i Japan så Johan fick ta hand om alltihop med arbetare och val av allting. Jag skulle ge råd per telefon. Det blev väl inte riktigt som jag föreställt mig, men bra ändå.

Gunhild är född och uppväxt i Landala i Göteborg. Pappa Hans var en känd jazzmusiker.
I början var det klassisk musik som gällde, men vid sju års ålder debuterade Gunhild som jazzmusiker tillsammans med hela familjen på Swing Inn runt i Malmö med pappa på kornett, mamma Aina på banjo, storebror Max på klarinett, systern Gerd på piano, lillebror Ulf på trummor och Gunhild själv på trombon.

De följande tio åren turnerade Carling Family runt i Europa.
Men så en dag, bestämde sig Gunhild för att bli student.
– Jag flyttade till Lund, berättar hon. Inkvarterade mig hos mormor och gav mig ut för att leta efter det glada studentlivet som jag trodde man skulle ägna sig åt.

I den första lokal hon besökte kom hon inte längre än till porten.
– Där stod en jättetrevlig dörrvakt som jag började prata med.
Han hette Johan och är numera Gunhilds man.
– Vi gifte oss borgeligt på Ribersborgs kallbadhus 2003, säger Gunhild. Det är en plats jag gillar, mitt ankare i Malmö. Där brukade jag bada – året runt – men även ha konserter i kaféet, bland annat med Arne Domnerus och Jan Lundgren. Bodde gjorde jag vid Möllevångstorget.

Hon hann studera också.
– Bland annat så läste jag latin, grekiska och ryska vilket jag haft nytta av när jag turnerat i Östeuropa, jag var nyligen i Ryssland, Ukraina och Israel. Där kunde jag presentera bandet och dra en del skämt på ryska. Ukraina var en överraskning – otroligt trevligt.

Självklart var hon med i ett antal lundaspex och annat med musik.
– Det sista jag gjorde var att samla ihop alla musiker jag kände i Lund. Sedan skrev jag och framförde en egen symfoni.
Redan då kunde hon alltså sjunga, spela alla instrument som uppfunnits, dansa, steppa och skriva symfonier. Gunhild Carling verkar kunna allt.
– Nja, jag skulle gärna vilja bli lite bättre på matlagning, säger hon till slut. Att kunna slå världen med häpnad med min matlagningskonst.

Efter tiden i Lund blev det Malmö.
– Jag älskade tiden där, säger hon. Varje dag satt jag på kafé och snackade med kompisar.
Därför blev det en liten chock när Gunhilds svärmor berättade att hon hittat ett hus åt son och sonhustru i Stockamöllan utanför Eslöv, en ort med 300 invånare.
– Jag grät och grät, men jag var med barn, så därför gick jag med på det, säger Gunhild och försöker se sorgsen ut. Men varje dag åkte jag in till Malmö, tills jag en dag insåg att det kanske inte var så smart.

Nu trivs hon i Stockamöllan och har personligen sett till att det blivit fart i byn – åtminstone tre dagar per år – då arrangerar hon Swingfestival i ett randigt cirkustält och med gästartister från när och fjärran.
Där dansas det, spelas och dricks en och annan öl.
Hur Gunhild lyckas locka hit toppartister från hela världen är enkelt enligt henne själv.
– Äh, jag känner dem allihop, säger hon.

För det mesta bor artisterna hemma hos henne.
– Min svärmor är världens gulligaste men tror på regler som att man inte ska röka inomhus. Hon fick en liten chock när hon kom in här och såg fem alkholiserade gubbar sitta med fötterna på bordet, drickandes vin och rökandes.
Vi bryter upp från köket. Faktiskt finns det inga instrument i där, men desto fler i andra rum – i vardagsrummet hela uppsättningar från ett trumset till ett dragspel till en luta och med en hög blåsinstrument emellan.

Matsalen är enkel och vacker och har faktiskt också instrument, en uppsättning klockor som Gunhild plingar fram en melodi på.
En trappa upp finns sängkammaren och en stor garderob som Gunhild utnyttjar flitigt, hon byter klädret varje gång vi skiftar fotomiljö.
– Jag brukar säga att huset är förfunkis, säger hon medan hon letar efter en basker att sätta på huvudet. Det passar bra med 20-talet, swing, New Orleans och sådant jag jobbar med.
Vi går ut. Det är bitande kallt på altanen på gaveln.
– En storm kraschade hammocken i höstas, säger Gunhild. Men på sommaren är det gudomligt att sitta här.

Annars är hon inte myckte för att sitta stilla.
– Att spela och turnera är beroendframkallade, säger hon. På nyårsafton hade jag ingen spelning utan hade valt att stanna hemma och hade det mysigt med familjen. Dessvärre fick jag abstinens redan på eftermiddagen. Till slut åkte jag, Johan och Viggo in till Grand Hotell i Lund för att äta. Det slutade med att jag spelade trumpet i dansbandet.

Write a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *